Arbetslös - ett ruggigt ord

I förrgår hade jag 38 samtal till min jobbtelefon som jag inte besvarade. Igår var det 42. Det är människor som söker jobb. Samma dag som Volvo i Olofström sa upp drygt 300 man stod det i BLT att företaget jag arbetar på skulle stänga sin verksamhet i Polen och koncentrera verksamheten till Vilshult.

Det är verkligen bra att folk söker sig nya arbeten. Jag har varit med om det omvända också. Under hösten 2007 tog vi in ca 20 nya medarbetare, och jag hade förmånen att få sköta hela denna rekrytering nästan helt själv. Jag samarbetade med arbetsförmedlingen. De plockade fram kandidater till mig, som hade utbildning och erfarenhet av lödning. Där fanns bla en dam i Trensum med lämplig bakgrund. Hon var knappt 50 år, och hade långt kvar innan hennes a-kasse-dagar tog slut. Det var några lätt parodiska telefonsamtal jag hade med henne. Jag ville att hon skulle komma och titta på vår verksamhet, och då samtidigt få träffa henne för en intervju. Först skulle hon tyvärr till tandläkaren. Sen hade hennes bil gått sönder. Sen fanns det ingen buss som hade hållplats där hon bodde. Det var så ytterst tydligt att hon var livrädd att jag skulle erbjuda henne en anställning.

En annan man (i samma ålder) gav jag mig själve den på att han skulle bli tvungen att ta jobb hos oss, för att inte bli av med a-kassan. Så då gjorde han det. Det var en fantastisk man. Så fort han rörde sig så hände det en olycka. Jag vet fortfarande inte om han gjorde detta med mening eller ej. Det är inte uteslutet. Isåfall vann han, han arbetar inte kvar.

Det var så TYDLIGT, vilka effekter a-kasse-systemet har. Vita män och kvinnor i medelåldern, som har haft ett välbetalt industriarbete innan de blev arbetslösa är mer eller mindre ointresserade av att få ett annat jobb. Medan ungdomar och invandrare, som inte kommit in i systemet, och har en låg ersättning, blev överlyckliga när man ringde dem och frågade om de var intresserade av ett jobb.

Hur "rättvist" är det då? Varför ska den medelålders damen i Trensum ha mer pengar när hon är arbetslös än en 20-årig tjej eller kille? De arbetar ju inte någon av dem.

Såg ett inslag på nyheterna på TV om en man utanför Göteborg som blivit uppsagd från sitt arbete. Han hade fru och två barn och bodde i ett radhus. Reportern undrade om de kunde bo kvar? Ja, det trodde han skulle gå bra. Reportern sa att men här finns ju nästan inga jobb alls, hur ska detta gå för dig. Mannen svarade att han hade pendlat tidigare, och det kunde han tänka sig att göra igen. Även de skärpta reglerna i a-kassan problematiserade reportern kring, men fick nyktra svar av sitt intervjuoffer. En alltför sansad arbetslös, för att det skulle bli det där riktiga snyftreportaget.

Det talas mycket om att politikerna ska utforma "krispaket" och "visa handlingskraft". Det är ju rätt konstigt att de i vanliga fall allmänt föraktade svenska politikerna plötsligt tros förvandlade till typ gudar, som kan dela ut 100 000 svenska jobb ur framfickorna inom tre veckor, när vi står mitt uppe i en global ekonomisk tvärnit.

Jag har själv närstående som blivit arbetslösa i veckan. Det är inte roligt. Men det är inte döden heller. Har man tagit resonabla lån i förhållande till sin inkomst så klarar man sig ett bra tag. Man får helt enkelt snåla som bara den. Tills det vänder. För det gör det ju alltid. Och då får man ett nytt jobb. Eller, om man är lite modig, så kan man ge sig själv ett jobb, nu direkt, och starta eget företag. Alla som gör det är mina hjältar. Stora hjältar.